får det bli nu.
"Lillfröken" tog en alldeles för sen eftermiddagslur och kommer vakna vilken minut som helst...
Tänkte vänta med bloggen tills i kväll, men eftersom loppan åter är i en "vägrar-sova-själv"-period så är det lika bra att köra racet nu. Bara en trevlig bonus om jag åter skulle få tid senare.
Idag fick vi äntligen besked om dagisplats!!! Vi fick minsann dagiset här i området. Bara ett par 100 meter bort. Både jag & "The Man" höll på att börja gråta!
Dels för att vi fick platsen som dom sagt var omöjlig att få och samtidigt för att vår pyttelilla bebis nu ska börja på dagis. En märklig kompott av känslor!
"Lillfröken" var alldeles uppspelt när hon såg våra glada miner och dansade och skrattade. Undrar vad hennes egentliga reaktion hade varit om hon faktiskt förstod vad "du ska börja på dagis i Januari" betydde...
Hon tyckte det var jättekul tills jag sa: "Ska du vara på dagis när mamma och pappa jobbar?" Ordet "jobba / jobbet" får hennes underläpp att darra så jag gjorde ett tappert försök att sudda ut den meningen i efterhand och prata om alla figurerna i " I drömmarnas trädgård i stället Och jag lyckades!
Själv började jag på nya avdelningen på jobbet i går.
Var superspännande men oj vad konstigt det är att inte ha de gamla kollegorna intill. Ingen jag vågar dra mina skämt för ( Hannah brukar få stå ut) , ingen som påpekar att jag är go´ ( kära Tobbe), inegn som skrattar åt min förvirring eller klumpigheter ( Hannah OCH Tobbe) ingen som frågar om min "expertis"...ja, och en massa andra exempel som nästan gör allting bara sorgligt!
I går på morgonen när det var dags att vinka hejdå till gamla avdelningen höll jag fasen på att börja gråta. 7 år! Vore konstigare kanske om det inte känts lite vemodigt?
Tack o lov så har jag de "gamla" bara en bit bort och vi har ju nära samarbete, men ändå...Det blir ändå inte det samma.
Om en eller två veckor kommer i alla fall Hannah till min avdelning. Äntligen någon jag kan dra skämten med.
Haha! Vi har galen humor, hon och jag...Kodnamn, kodord och annat trams. Men kul har vi i alla fall! Man blir aldrig gammal med Hannah!
Och idag....:
Nu ropas de "MA!"
Dags att rusa!
1 från Dej till Mej:
Åhhh=) Tack söta) massa kramar till ler och grattis till dagisplatsen...säger man så? Jaja, grattis i alla fall...kram
Skicka en kommentar