Mitt hjärnkontor jobbar alltid dygnet runt. Där existerar inga raster, ingen vila, sällan ro.
Det är nog därför som mitt "ensam-behov" ändå är så stort.
Jag tycker inte om att alltför ofta omge mig med alltför många människor på en gång.
Jag är hellre i färre personers sällskap. Och i bland mår jag om allra bäst när det bara är jag och intensiva tankar.
Som nu...Hemma själv och musik.
Jag, musik och mitt hjärnkontor.
29 augusti, 2009
Jag, musik och mitt hjärnkontor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 från Dej till Mej:
Skall du med till speak?=)Kram Kram
Skicka en kommentar