Gud, ödet eller vad var det nu igen...???

Tror du på Gud?
Jag vet, en känslig fråga.

Men om Gud finns...om Gud sätter barn till världen...Varför rycks dom bort från sina föräldrar? Ofödda barn, nyfödda barn, små barn, stora...Någons barn.
När döden gör sig påmind kan jag inte tro på Gud.
Jag vet...likaväl som livet finns måste döden finnas.
Men döden ska inte komma förrän du fått leva ditt liv.
Man ska dö när man är färdig här...

Det var andra gången det drabbar någon jag känner under bara denna sommaren...
Hjärtljuden försvann...2 veckor innan barnet skulle födas.
Det hände en av min systers barndomsvänner i början på sommaren.
Det hände en av min brors bästa vänner idag.

Tror du på Gud nu?

Jag tror på ödet brukar jag säga...
Men nä...jag har svårt att tro på ödet också.
Jag fattar verkligen inte meningen???
Och trots att jag inte kan styra något...vill jag bara göra det ogjort.
Och förhindra att sådant här händer.

"Lillebror" åkte direkt till lasarettet och sin vän som fått den fruktansvärda nyheten och fanns där för att trösta, prata, lyssna, hjälpa...

Jag var arg på "Lillfröken" innan i dag. Vet du hur ont det gör, nu efteråt..
Jag ska aldrig mer bli arg på henne. Aldrig!
Och okej...Jag önskar mig gärna ett mirakel till...
Men går det inte att ordna så ska ändå jag vårda det lilla mirakel jag fått med världens största tacksamhet.