Kameleont-beteende eller bara tråkiga

Försökte klura ut ett kodat inlägg...igen, men det blev inget bra...Denna gången heller.
Fortfarande yr i mössan.

Jag har en underbar "bloggkompis" som vet preciiiis hur det är att vara som jag.
Inte alltid lätt, men jag skulle ändå inte vilja byta.
Jag skulle inte vilja vara som dom andra...som dom andra, som inte är som jag.

Jag brukar inte ha självförtroende eller stå upp för mig själv...nope...alldeles för lite faktiskt...men en gång i livet tog jag fasta på något som en klok man sa till mig:

"Om du vore som alla andra så vore du inte du.
Och du, min vän. Du är mycket speciell."

Jag har så många gånger tidigare, innan mina samtal med den mannen, önskat att jag var som alla andra. Som bara lever på utan att tänka för mycket. Men oj...dom missar faktiskt en hel del.

Ofta kan jag faktiskt tycka många omkring mig är alldeles för tråkiga.
Dom tänker alldeles för enkelspårigt. Eller så tänker dom inte alls. Dom bara gör vad de tror behagar andra. Eller kämpar för att accepteras i zoot. Dom anpassar sig utan protester.
DOM är tråkiga.
Men dom dära tråkiga, dom vill väl bara bli accepterade...

Då är jag hellre för mig själv faktiskt. Accepterad eller inte.

Jag har sett det alldels för ofta. Särskilt på en eller flera av mina arbetsplatser.
Ojojoj...I bland kan dom där tråkigas kameleont-beteenden göra mig själv lite osäker.
Tänk om jag själv blir sån.

Men nej...jag har råkat ut för prövningar där också.
Och jag vet. Jag duger som jag är. Jag anpassar mig inte för att behaga någon annan.
För då offrar jag en del av mig själv. Jag blir som någon annan vill ha mig.
Och nej...sånt gillar jag inte. Inte ett dugg faktiskt.
Det är fasen sorgligt.

P.S: Och du...du, upptagna man. Vad ska jag göra med dig..???