...lalala...leva i nuuuuuuuuet...

Käraste tessilooo tar en bloggpaus. Jag määääääää!
Eller jag borde i alla fall...känns det som.

Min dag...so faaar..

Läste en klok persons status på facebook:
Nåt i stil med " Hemskt vad folk bara klagar"...
Tog åt mig direkt!

Hörde en låt:
...lalala...leva i nuuuuuet...
Men om man inte kan det då?
För att man är född grubblare och inte kan stanna upp en sekund, för att man MÅSTE lösa problemen som inte hunnit komma än...

Såg på tv: n att man kan påverka sitt immunförsvar bara genom att tänka...
Hmmm....nog fasen borde jag varit sjukare lite oftare då. Oroar mig alltid för nåt.

Idag var det inte min dag helt enkelt.

Kollade på underbaraste filmen "Möt Joe Black" i går.
Japp...som jag anade vaknade "Lillfröken" 5 min innan filmen började och somnade inte igen förrän en halvtimme innan filmen var slut...dvs 00.00.
Hurra för mig och min filmkväll.
Men, hon verkade förstå att filmstunden var viktig och satt mest och lekte jämte mig eller satt hon snällt intill mig och kikade på tv:n.
TROTS att "The Man" ropade och gjorde roliga miner, försökte locka henne med alla förbjudna saker hon annars inte får leka med...
Hur som helst...
Alla utom jag somnade i stora sängen och jag grät även en stund efter att filmen var slut.
Ni vet, i bland kommer man på sig själv...Nästan om man ser ner på sig själv.
Där låg jag, huttrandes med gråtklumpen i halsen som höll på att kväva mig och tårarna sprutade...28 år...för en film?!

Jäklans bra film i alla fall. Hannah fattade nog inte filmen. Hon skickade sms: Alltås katja, jag fattar ingenting! Är jag trög eller?
Mitt svar: Haha! Fortsätt titta. Allt klarnar tillslut. Den är underbar!
Det var allt jag kunde komma på just då. Med ögonen samtidigt fastnitade i tv-skärmen.

Undrar om hon förstod den till slut?

"The Man" kom med den briljanta idéen om att jag kunde köpa filmen. Varför har jag inte tänkt på det innan!
Bestämde mig då för att inte se slutet, utan spara mig till när jag väl köpt filmen...Men kunde inte låta bli ändå...och ja...hej o hå vad jag grät.

Fantastisk!