En afton med Sandra och Hannah på jobbet. Ja, vi var ju så klart fler, men det var dom jag jagade med mina frågor och det var dom som utsattes för min trötta humor.
Hannah får faktiskt skylla sig själv. Hon skrattar ju åt mina skämt hela tiden så då måste jag ju fortsätta.
Vi fick faktiskt en tillsägelse en gång i tiden. Just i en sådan situation, när jag stod och drog ca 400 skämt medan Hannah höll på att skratta sig sönder och samman.
Jag vill INTE få en tillsägelse till, så jag ska försöka skärpa mig. Men det är svårt med Hannah. Det blir helt enkelt Hannah jag får undvika.
Kvällen gick undan. Jag märker att jag faktiskt kan jobbet, egentligen.
Det finns ett talessätt på jobbet; Det sitter i ryggmärgen. Det används hej vilt.
Men jo, det stämmer.
Trots ett och ett halvt års ledighet har jag majoriten av svaren på frågorna lagrade i skallen. Eller i ryggmärgen, som vi säger på jobbet då.
Påtalade förresten för Hannah att mitt liv stannade upp efter hennes kommentar" Du ser vuxen ut" som hon slängde ur sig i går.
Hon korrigerade kommentaren vänligt idag.
Eller nja...Hon sa "Amen Katja...jag menade inte så. Jag menade mer vuxenpoäng".
Då gav hon mig mer en chans att tolka den där kommentaren lite som jag vill.
Min tolkning: "Amen Katja...Jag menade inte så. Jag menade att du är så ansvarsfull, vältalig, klok, omtänksam och vänlig!"
Då kändes det genast mycket bättre.
Lämnade jobbet vid 20.15, hem, leta mat, kela, pussa, skratta, kela, äta, krama, pyjamas, borsta tänder, välling, pussa, krama, natta, leta efter medicinrecept utan resultat, hysteri, bloggen.
Min kväll, kort och gott.
Jag vet inte vad det är med mig och min sambo. Vi har ett system för räkningar, en familjekalender där ALLT antecknas flitigt, vi har en låda för alla övriga viktiga papper som inte gäller räkningar eller huspapper ( huspapper ska flitigt sättas in i huspärmen), MEN saker som medicinrecept, patientbrickor, högkostnadskort, bvc-kort...Det försvinner alltid! A L L T I D !
Och jag blir lika förbaskad varje gång!
Och varje gång väser jag att JAG, jag har minsann alltid ordning och lägger alltid de där sakerna i viktiga lådan. Varje gång svarar han; Ja, vi måste skärpa oss.
Vi? Vaddå vi? Jag sa ju precis att jag, JAG lägger alltid de där sakerna i viktiga lådan.
I dag blev jag precis skogstokig. Jag blev så arg så jag slutade leta. Trots att det är MITT medicinrecept.
Och så ville jag smälla i dörrarna, så arg blev jag, men så vill jag ju inte väcka "Lillfröken". Fick halvputta på dörren mest för sakens skull. Men hela tanken med det där försvann ju, eftersom det inte ens märktes att jag egentligen ville smälla igen dörren.
Så nu sitter jag här, visserligen inte så sur längre, mest bara trött på det här märkliga upprepandet.
Jag vägrar leta mer. Om jag hittar det tänker jag äta upp det.
0 från Dej till Mej:
Skicka en kommentar