Tandvärk

har jag haft sen tidig eftermiddag och jag tackar livet för att jag överlevt mig själv!
Okej, det är lätt att lova NU, men jag ska minsann komma i håg det här...nästa gång jag har ont i huvudet eller i magen eller vad som, att tandvärk är värre!
Det sätter ju sig på psyket! Blev alldeles hysterisk här innan.
Det kan ju dessutom vara en taskig kombination av P L Å G A tillsammans med
T A N D L Ä K A R -  S K R Ä C K !
Ringde till min tandläkare och började storgråta så fort dom svarade...förstås.
Nu har jag tur att äntligen hittat tandläkare som tar min skräck på allvar! Så jag känner mig aldrig dum när jag gråter. Jag vet att dom förstår.
Men man kan ju inte låta bli att tycka det är lite halvpinsamt ändå...först när man gråter så mycket så man inte ens kan säga sitt personnumer...och sen när dom då ser att jag närmar mig 30-strecket...
Fick i alla fall en tid på torsdag-morgon. Jag överlever tills dess.
Ni anar inte hur ont jag ska ha för att ringa frivilligt till tandläkaren.
Jisses!
Proppade i mig Ipren men fick ändå gå tidigare från jobbet. Var alldeles gråtig och kände mig febrig av den där förbenade tanden...
Visst, det är bättre nu, men det är ändå så pass att jag misstänker att den ska plåga mig i natt också...

Okej, ett himla tjat om tandvärk, jag ber om ursäkt. Men har du haft tandvärk så vet du vad jag menar.
3 Ipren per dygn heter det...jag har förbrukat 2 på 6 timmar...Jädrans!