I dag är det dags

för mig att börja jobba. På riktigt.
Känns himla märkligt. Och faktiskt sorgligt på ett sätt. Jag är ju inte klar med att vara hemma-mamma eller hemmafru?!

Känns nästan som att börja skolan igen, efter ett somarlov. Packat väskan med nycklar, kalender och okej...det ligger ett par av "Lillfrökens" skor och ett par blöjor också, för att påminna mig om att det är till jobebt jag ska, inte till 9:nde klass.
Och jag har hunnit kolla fyra gånger så att jag verkligen inte glömt någonting.
Kassen med alla mina jobbgrejer-pärmar, mina anteckningar och kom-i-håg-lappar står prydligt och väntar i hallen sida vid sida med väskan.
Kassen som var mitt liv och sedan knuffades in i garderoben i hallen när jag gick hem på min mammaledighet.
Jag var ju bara tvuuuungen att dra hem alla mina saker. 6 års anteckningar....min karriär, eller i alla fall mitt lugn skulle vara evigt borta om alla mina jobbsaker försvann.
Ja, jäklar...började på IKSC nov 2002. Jag tillhör nästan inventariet...Och ja, då måste jag väl ändå vara ett proffs på IKEA-kök???

Hur som helst. Det börjar dra i hop sig för min återvändo.
Dra mitt kort, slå min kod, in genom portarna; HÄR ÄR JAAAAAAAAAAG!