Ok, vi har skämt bort henne! Lite...Jag har alltid sagt att man inte kan skämma bort ett barn.
Kanske är det för att vi kämpade och kämpade för att få henne? Svor åt den där förbenade storken till jag var alldeles blå i huvudet...
Men ok...jag erkänner! Man kanske bör skämma bort ett barn med måtta?
Fast...ja...när till o med moster påpekar att man ser vem som styr hushållet...Ja, då kanske man borde se över rutinerna och principerna....
Fast kanske handlar allt om att "Lillfröken" fick mammas temperament och envisa?
"Lillfröken" är barnet som inte behöver sova. Det är sant.
Ok, många säger säkert så, men tösabiten kan vara vaken en hel dag, somna en kvart och sen vägra sova innan kl 23-00 då vi helt enkelt måste lägga oss. ( MEN positivt är att hon sover hela natten!)
Och hon har lärt sig att håller hon sig vaken tillräckligt länge får hon ju sova mellan mamma och pappa. Klart MYCKET bättre än att ligga själv i sängen på rummet som mamma inbillade sig skulle gå jättebra bara för att mamma målade en massa blommor, ett träd och humlor på väggen...
Nja...så lätt var det inte.
En stor eloge till alla föräldrar som kan natta sina barn. Här hemma går vi bet.
"Lillfröken" uppskattar sin välling så som jag själv uppskattar kaffe. Men att prova lägga ner henne i sin säng med vällingflaskan...OH NO! Inte en chans.
Däremot, i vår säng...Japp, eller i mammas famn, ja eller i bärsjalen...japp. Men inte alldeles själv. Och ytterst sällan innan 22-23...
Jag glömmer bort att hon inte är en bebis längre...Hon är klok som en bok. Kanske till o med överintelligent?
Mamma försöker natta mig i famnen, bärsjalen eller i stora sängen. Äter välling och har det kalas...men så märker man att man håller på att somna. THAT´S A BIG NO NO!!! Då kämpar man förtvivlat för att bli pigg igen och när man inte lyckas inom 1 minut blir man förbaskad...Först gråter man så att mamma och pappa tröstar jäääääättelänge. Sen brukar mamma och pappa leka så man blir glad. Sen är man så glad och viftar med ögonfransarna när man ser mamma och pappa bli tröttare och tröttare. Till slut får man följa med in i stora sängen.
Där kan man leka med fjärrkontroller! Ok, ögonen blir jättetunga när dom släcker lampan, men tv:n är ju på . Då kan man hålla ut en kvart och trycka på knappar och byta kanal.
Sen när man är så trött så man inte orkar hålla fjärrkontrollen börjar man hoppa lite...Sen pratar man lite...Sen är man jättejättetrött. men då pratar man HÖGRE...så man inte somnar.
Sen när till o med stämbanden skriker efter sömn, börjar man sprattla på benen. Ok så runt 00-snåret...när benen ropar efter sömn, sprattlar man på ett ben i taget...ok...så sen...när man vet att mamma och pappa inte kommer försöka lägga in mig på mitt rum mer....då, då kan man sova.
"Barn somnar när dom är trötta"...Jo, ok...men jag trodde nånstans att barn behövde mer sömn än vuxna? För här är det tvärtom...
Jag skulle ALDRIG livet lägga in henne gråtandes på sitt rum. Är helt emot så kallade 5 min.metoder osv. Måste väl ändå finnas någon vettig metod som kan funka?
0 från Dej till Mej:
Skicka en kommentar