*SLITER MITT HÅR*

på grund av värsta tristessen! Kommer inte kunna ta mig för någonting idag. Har tristessen väl infunnit sig så drar den med sig en massa annat trist. Som sura miner i överflöd.
Med det här humöret kan jag inte vistas på framsidan. Har blivit ovän med ytterdörren. Har aldrig insett att den är så ful som den faktiskt är, förrän nu. Nu vill jag att den nya dörren ska sättas upp. NU NU NU! Och den fula ytterlampan...varför skulle jag komma och tänka på den? Det är kört!