Särbo vs Sambo

En sak som börjat bli himlans vanligt är att leva som särbos.
Ett förhållande, kanske till o med barn, men 2 hem.
Samma kärlek som sambo bara olika boenden.
Första gången jag hörde det tyckte jag bara det lät som spel för gallerierna.
" Vi älskar varandra precis lika mycket som andra par, men kan skingra vardagstristessen och vardagsstressen bättre om vi bor på varsitt håll".
Jo visst...
Trodde jag inte en sekund på.

Jag gillar allt annorlunda. Därför etsade sig detta "partillstånd" trots min skepsis fast i min skalle.
Därmed har jag tänkt på det en hel del och faktiskt kommit fram till att det finns goda tankar bakom.
Du kanske inte håller med...men tänk vidare...

Det här paret jag läste om hade flera gemensamma barn, rutiner och vardagsstress som slutade med konflikter om vem som borde göra vad och vem som gjort mest.Vem som hade mest rätt till "egentid" osv....
Tyvärr tror jag detta är alltför vanligt...
Been there, done that.

Samma par insåg till slut att deras samboskap med vardagsstressen och konflikterna som pågick, var ohållbart. Därför skaffade de ett varsitt boende.
( Ok, detta ger mig ångest- hur i allsin dar klarar man sova en endaste natt i från sitt barn....???)

De bestämde sig för att börja träffas och käka middagar, gå på bio, hyra filmer, göra utflykter och sådana där typiska saker man gör på en "date".

Jag vet inte hur det slutar för dom...Men tanken verkar god. Då har man gett förhållandet, sambo eller särbo, en andra chans.

För visst är det väl så...Allt och alla förtjänar en andra chans.

Detta är inget vi skulle kunna testa på här hemma då vi har ett gemensamt hus och inte simmar i pengar så vi bara så där kan hyra en lägenhet för att prova något annorlunda.

Ok, jag kan kanske prova tälta ett par dagar på trädgården kanske??? Eller sova i garaget?

Nä, det får han prova i så fall...Jag är ju otroligt mörkrädd.

Jaja...Bara en tanke.
Och antagligen ett av mina mer seriösa inlägg.
Ja...det där 2000-talets nyuppfunna påhitt för att överleva galnaste stressen om karriär vs familjelycka vs personlig uveckling....
Sånt gör mig mest yr!