Skriet från vildmarken

Var med om en as-läskig grej i går kväll! JISSES!

Var hemma hos "Lillebror" och lekte filosof med ett glas vin. Efter ett par timmar insåg jag att man inte blir roligare än man gör sig, och nä...jag var allt annat än kul, så jag bestämde mig för att dra hemåt vid 23-tiden.

Packade i hop ( ja, jag har hela mitt liv i min väska så det tar en stund och dessutom är jag glömsk så jag måste kontrollera 3 ggr att jag verkligen la ner det, det, det och det och förresten det i väskan) och bad "Lillebror" köra mig hem.
Öppnar ytterdörren och det är KOLSVART i trappuppgången men ser en svart gestalt 3 meter i från mig, stirrandes rakt på mig, mitt framför ytterporten.

Fasen 15 sekunder i slow-motion och jag hann tänka 1000 tankar. Smällde igen dörren och kunde inte prata. Fick någon skräckupplevelse och skrattade skräckslagen samtidigt som jag försökte berätta att vi nog inte skulle gå ut där.

Jag har drivit med "Lillebror" och "Biborka" för att de har ett sånt där kedjelås på dörren, men skojja att jag välsignade uppfinnaren till det låset i går!

Hem var jag ju tvungen att komma så vi rustade oss med vapen...Jo, det är sant.
Rebecka hade någon brödkniv av vassare sorten och jag...ja, jag hittade i alla fall ett skohorn.
Okej, skohorn låter ju som ett skämt, men fasen vad jag vevat med det om jag blivit attackerad. "Lillebror" och jag dividerade om vem som skulle kasta sig ut genom dörren först och ha som uppgift att tända lampan i trappuppgången. TACK O LOV sitter den precis utanför dörren.

Sagt och gjort...Alla öppnar dörren i samlad trupp...( nu i efterhand kan jag inte hålla mig för skratt...vilken syn) och "Lillebror" öppnar dörren och tänder.

Ingen där???

Ser "Lillebror" hoppa ner för trapporna och hejjar på någon runt knuten i trapphuset.
Börjar skratta för mig själv och tänker att det var bara någon reklamutdelare eller nåt...( 23..30 en torsdag???)
Ok, så jag följde efter...
Ärligt talat, när jag väl trodde faran var över ja, så stack jag efter " Lillebror" men fick kväva ett skri från vildmarken när jag såg personen som stod där...

Uteliggare. Kvinnlig. Men ja...Jag lider av otroligt dåligt samvete idag, för att jag blev så in i helsikes rädd för en stackars försvarslös kvinna som fått uppleva den sämre delen av livet och världen...Men anblicken av henne...Jag var helt oförberedd...

Vi sprang till bilen fortfarande rädda. Men när vi såg henne lämna trappuppgången mådde vi båda uselt...
Det värsta jag vet är när man inser hur liten man själv är och hur lite jag, bara jag, kan påverka en annan människas situation....