Jomen sjääääälvklart!

( Det är svårt det där...Hur mycket man ska berätta här.
Men en del känner redan till bakgrundshistorien så jag kör på. Mest för min egen skull, jag behöver rensa huvudet! )

Hemkommen från spännande orten Gislaved.
Varit hos läkaren. Vanliga rutinkontrollen blev en trist överaskning....
"Jag har hittat något som ser konstigt ut på livmodern".
Jomen sjääääälvklart!
Jag blev lite ställd men höll på att brista ut i skratt faktiskt. Det var som om jag omedvetet gått
och väntat på detta.
Blir vattenscanning nästa månad och med otur leder provsvar till operation.
Visst, kan ju vara så att det inte är som läkaren befarar, men ändå...Lika bra att stålsätta sig.
Mitt stora bekymmer är inte själva operationen, utan ärret.
Jag har redan ett superlångt ärr, som ett kejsarsnittsärr på magen från en annan op. Jag vill inte ha fler!
Märkligt det där...jag är inte rädd, mest uppgiven och fylld av "så typiskt"-tankar.

Dessutom fick jag bekräftat att jag "endast"( det kunde ju varit värre) har 50 % chans att bli gravid pga av vad de var tvungna att operera bort den där vintern..
Jehooo....aldrig känt mig så kvinnlig som nu...Icke!
Det var nog inte själva beskedet jag fick av läkaren som gjorde att jag började gråta när vi gick därifrån.
Det var nog just det där att jag känner mig så okvinnlig...Lika bra dom tar bort rubbet.

Stannade till på "Donkan" och käkade.
Såg två gamla supersöta farbröder och plötsligt var mina bekymmer borta för en stund.
Det där är så typiskt mig.
Om jag ser något rart, ful-fint, annorlunda så lever jag upp.
Dom ögonblicken är superhäftiga och ger mig verkligen en "kick".
Vet inte hur jag ska förklara det. Det är i alla fall himla kul att vara som jag då.
På vägen ut såg jag dessutom en polisbil vid drive-in. Ännu en sådan där kul bild. Poliser- som jag är så rädd för, på Mc Donalds- som jag förknippar med bollhav, busiga barn och glada miner.
Jag är otrooooooligt rädd för poliser. Eller rädd o rädd, men jag har en VÄLDIG respekt för dom.

Sov nästan hela vägen hem.
Väl hemma har jag försökt att koppla bort allt det där.
Fick kela massor med underbaraste "Lillfröken" som fortfarande sov när vi åkte i morse.
Vi vinkade hejdå till barnvakten mamma/mormor och tog igen alla kramar och pussar vi missat innan hon somnade i sin säng.

"The Man" har åkt till jobbet och jag vet inte riktigt vad jag ska pyssla med under "Lillfrökens "middagslur.
Kaffe, först o främst!